Påskgumma

En orienteringsklubb i Uppsala har under flera år ordnat Påskäggsorientering varje Skärtorsdag, så även i år. Åsa och två av hennes kompisar deltog, men först var det viktigt att fräknarna satt där de skulle.

Efter att de tagit sig runt Uppsala slott och hittat alla kontroller dansade de några steg, för detta belönades de med varsin vattenflaska. Fiffigt!

Jag tycker de här bilderna blev så härliga - Åsa ser verkligen ut att ha roligt.

Idag klättrade hon upp i vår rönn (som planterades i september 1973) och prydde den med lite fjädrar.

Glad Påsk!

Ordmoln

Jag omger mig med ord just nu och hinner inte med så mycket annat kreativt. Stickningen ligger och väntar på att bli klar. Ett broderi där jag testar nätbottenstygn ligger halvfärdigt. Det finns möbler att måla och annat att fixa.

Jag får ta mig en kopp kaffe istället.

Tre av mina artiklar som ett ordmoln

Det här med att skriva är väldigt intressant. Ibland bara rinner orden ur mig och fingrarna hinner knappt med att hitta rätt tangenter innan tankarna farit iväg och formulerat nästa mening. Ibland är det segt som sirap och det är enbart vilja som får mig att sitta kvar och nöta, nöta, nöta.

Då kan det hjälpa med ett äpple!

Tre av mina artiklar som... äpple!

Jag har valt att sitta hemma och skriva färdigt min avhandling. Det har lett till att det mest är hunden jag pratar med på dagarna. Ibland får jag social klåda i kroppen och måste träffa folk för att komma ur min bubbla. Då har jag märkt att jag nuförtiden mest bara kan prata om det jag skriver! Jag är som en skiva som hakat upp sig: jag bara pratar hem- och konsumentkunskap, mat, elever, lärare, teorier, metoder, tidskrifter, bla bla bla.

Tre av mina artiklar som pratbubbla = jag just nu

Om några månader är det över och jag får tid över att göra annat, prata om annat, äta och sova något annat. Men just nu är det detta som gäller, till hundra procent.

Ordmolnen har jag skapat på http://www.tagxedo.com/, en lagom avkoppling.

Scones

Den enda teveserie jag följer för tillfället är Hela England bakar eller The Great British Bake Off som visas på Sjuan klockan 21:00 på torsdagar. I denna serie får man följa ett antal amatörer som tävlar i att baka en mängd olika saker, ständigt bedömda av Mary Berry och Paul Hollywood.

Bland annat har de bakat scones i denna teveserie på ett sätt som jag inte är van vid. Alltså letade jag upp ett av Paul Hollywoods recept och provade denna variant. Åsa är hemma med feber och förkylning, så medan hon målade ännu ett lager på ett bord som hon vill ha i sitt rum testbakade jag.

Åsa målar ett bord som jag ärvt från min farfar

Paul Hollywoods recept på scones
500 g vetemjöl
80 g smör
80 g socker
5 tsk bakpulver
2 ägg (+ 1 för pensling)
250 ml mjölk

Mitt största mått

Blanda allt. Knåda ihop och kavla ut till en 2,5 cm tjock platta. Ta ut scones med mått. Pensla med uppvispat ägg. Grädda i 220 grader 15 minuter

På plåten

Nytt för mig: Att sikta mjölet. Att ha socker och ägg i scones. Att kavla ut degen. Att ta ut rundlar med mått. Att pensla bröden.



Färdiga scones

Måttet jag använde var 6 cm i diameter och en färdig scones blev 8 cm i diameter. Det var lite stort, nästa gång får jag ta ett mindre mått. Smaken var det inget fel på, men det var ungefär som ett mellanting mellan scones som jag är van vid och sockerkaka: ganska sött.

Fadderfundering

Den 6 oktober 1839 gifte sig min 22 år gamla anmoder Christina Catharina Johansdotter (1817-1903) med Olof Svensson (1815-1840) i S:t Annas församling, Östergötlands län. Christina Catharina är min farmors-morfars-mor och hon hade sju syskon, hennes fader Johan var kronobåtsman, dvs. indelt soldat i flottan med båtmanstorpet Wikewarp No 121 som bostad och tilldelad soldatnamnet Ekeroth.

Det är inom det rödmarkerade området som Christina Catharina lever en stor del av sitt liv

De två nygifta flyttar tillsammans till Ermedahl i grannförsamlingen Börrum. I kyrkböckerna kan man läsa att Olof avlider i en olyckshändelse redan den 15 januari 1840, efter att de bara varit gifta i tre månader. Där står även att Olof var son till torparen Sven Persson och Maria Nygren, att modern avled när Olof var 13 år gammal och att han från 14 års ålder tjänat som dräng vid Dahl och andra ställen. 

Där står Christina Catharina, 22 år gammal och änka, och dessutom gravid! Maken har avlidit i en olyckshändelse som jag inte kan hitta någon mer information om i kyrkböckerna. Vad skulla hon ta sig till?

Christina Catharina flyttar i mars tillbaka till Djuruddhagen i S:t Annas församling och får sex månader senare, den 24 juni 1840 en son som får namnet Carl Olof.

Ermedal, Djurudden och Engelholm

Djuruddhagen, eller Koppargruvan backstuga som den också står i kyrkboken, verkar vara en stuga där änkor bodde. Här står på samma sida änkan fattighjonet Ingrid Eriksdotter (född 1780) med sin son (Sven Petter född 1819) och dotter (Anna Sara född 1824), änkan Anna Nilsdotter (född 1789) med sina dotter Anna (född 1829) (det står även att änkan Anna Nilsdotter är ofärdig och ”njuter fattigdel från Engelholm”), samt änkan Stina Swensdotter (född 1777) och hennes dotter Maria Christina (född 1813).  Om Stina Swensdotter står ”Enka 1834. Fattigdel. Dottern Maria Christina från barndomen magsjuk och ur stånd att hjelpa sig sjelf”).

Inte nog med att Christina Catharina blir änka vid 22 års ålder, hon får dessutom ett barn när hon bor på backstugan och denna son får lite ovanliga faddrar. När Carl Olof föds står så här i födelseboken:

”Föräldrar: vådeligen i januari månad aflidne bränneridrängen Olof Swensson från Ermdahl i Börrum socken, och hans sedermera till Djuruddhagen i St. Anna inflyttade, efterlevande enka Stina Cajsa Jaensdotter. Faddrar: Herr Grefve C. A. Spens, Enkefru Friherrinnan C. M. Rehbinder, Inspector J. F. Wahlström och Kammarjungfrun Fredrika Amalia Wikström från Engelholm”.

Carl Axel Spens (född 1806) var greve och fideikommissarie på Engelholm.

Greve Spens var gift med friherrinnan Catharina Charlotta Rehbinder, hennes mamma hette Catharina Maria (Nordenstolpe, gift Rehbinder) (1782-1848). Hon blev änka efter Johan Fredrik Rehbinder 1829.

Johan Fredrik Wahlström (född 1812) var inspector på Engelholm och gift (1841) med Kammarjungfrun Fredrika Amalia Wikström (född 1816).

Hur kom det sig att en ung och fattig änka fick så tjusiga faddrar till sin son? Det här blir jag nyfiken på! Beror det på att hon bodde i backstugan som tillhörde Engelholm? Beror det på att hon blivit änka på ett oväntat och våldsamt sätt? Hade greven på Engelholm något att göra med hennes makes bortgång? Jag vet ingenting om det här och anledningen kan vara tämligen enkel, men det är ovanligt att se greve och friherrina nämnas i närheten av mina släktingar...

Hur går det sen för Christina Catharina? Jo, den 16 december 1843 gifter hon sig med min förfader Johan Månsson Roth (1815-1887), sedan 1842 dräng på Engelholm och de får sedan 6 barn tillsammans, deras äldsta son Axel Wahlfrid (1844-1903) är min förfader (han avled för övrigt i Gällivare efter att han hade druckit ammoniak).

När Christina Catharina är 70 år gammal, 1887, avlider hennes andra make i bröstinflammation och hon lever sina sista 15 år på fattigstugan i Östra Stenby församling.

Den kommunala fattigvården i Östergötland 1886-1890

Om man, som jag, är lite mer nyfiken på Östergötland mot slutet av 1800-talet kan man läsa Maj:ts Befallningshavandes femårsberättelser 1886-1890 för Östergötlands län. Där kan man bl.a. läsa följande:

s. 9: ”Den frireligiösa rörelsen inom länet torde icke under det nu tilländagågna qvinqvienniet hafva vunnit någon starkare utbredning. Den egendomliga form deraf, som under namn af ”frälsningsarmén” under de första åren af sitt uppträdande här i länet genom sina nära nog teatraliska föreställningar, särskildt i städerna Linköping, Norrköping och Motala, men äfven flerestädes på landsbygden, såsom Kisa, Mjölby och Boxholm, vann en icke obetydlig tillslutning, synes numera, af vissa tecken att döma, till stor del upphört att äfven på de efter allt nytt begärliga folklagren utöfva lockelse”.

s. 10: ”Den olikhet i klädedrägten, som fordom förefanns emellan skilda folkklasser, samt mellan stads- och landtbefolkningen, fortfar, i jemnbredd med bortfallandet af ståndsskiljaktigheter i allmänhet och i samma mån industriens billigare fabrikat leta sig väg jemväl till landsbygden, att försvinna. Att i följd häraf klagomål öfver den stigande lyxen bland arbetare- och tjenstehjonsklassen, synnerligast den qvinnliga delen deraf, höras temligen allmänt, är desto mindre förvånande, som husflit och hemslöjd allt mera kommit ur bruk, sedan deras alster börjat undanträngas af fabrikernas godtköpskram”.

s. 11 ”Den stegrade folkupplysningen har hos allmänheten alstrad ökad smak för och behof av läsning, men bristen på en verkligt god och billig folklitteratur har föranledt, att man för tillfredsställande af detta behof endast haft att tillgå de billiga nyhets- och politiska tidningarne af ett ofta mindre godt eller för okritiska läsare mindre lämpligt innehåll”.