Äggtider

Åsa och jag har blåst ur och dekorerat ägg. Vi målade äggen, trädde dem på snöre tillsammans med pärlor och hängde upp dem i kökslampan.

Idag har de fått flytta ut till vårt lilla plommonträd. Vi sprejade dem med hårsprej och hoppas att det gör att färgen håller bra även om det skulle komma lite väta på dem.

När jag växte upp fyllde en butik i staden (jag har för mig att det var Tant Grön) ett skyltfönster med fantasifullt dekorerade ägg. Det var väldigt roligt att ta en promenad ner på stan och kika på alla skapelser.

En kattsaga

Det här är en saga som handlar om Gräddnos och Mangonos. Två Aminekokatter som är kära i varandra. Berättad av Åsa, snart 8 år.

En dag sa Mangonos till Gräddnos:
-Vill du följa med på en äventyrsresa till Norge? Vi kan bo på fint hotell, göra spännande saker och flyga flygplan.

 - Ja! Sa Gräddnos som blev så glad att hon hoppade upp i Mangonos knä och började kramas.

De tog cykelkorgståget till Norge. Resan var lite trång, men väldigt, väldigt mysig.

Väl framme letade de upp en skön strand där de la sig för att sola. De bredde ut sig i solljuset och njöt av värmen. Efter ett tag sa Mangonos:
- Nej, nu vill jag göra något.

Först gick de till sitt hotell och upptäckte att de hade en jättefin balkong där man kunde hänga.

Sen åkte Mangonos och Gräddnos till ett ställe där det fanns äventyrsbanor och berg-och-dalbanor. Först provade de på att klättra. När de hade klättrat upp riktigt högt fick de titta ner på marken, långt, långt där nere. Det var läskigt!

 Nere på marken igen bestämde de sig för att åka berg-och-dalbana. De satt riktigt nära varandra och hade väldigt skoj.

 Sen gick de till äventyrsbanan igen och gick lite armgång. Fast nu började de bli riktigt trötta och bestämde sig för att åka till stranden igen.

 - Åh vad bra vi har det. Sa Gräddnos till Mangonos. De låg på stranden till solen gick ner och sen sov de på sitt mysiga hotell.

 Nästa dag var det dags att flyga hem. På flygplanet hade de lite lustiga säkerhetsbälten, så Mangonos och Gräddnos fick dela på ett, men det gjorde inget för de var ju så kära i varandra.

När de kommit hem igen kramade Gräddnos om Mangonos och sa:
- Tack, det var den bästa resan jag har varit med om.

Möt Misse

Möt min nya polare Misse. Misse är en Amineko, vilket är det japanska namnet för denna kattamigururmi. Jag använde den svenska mönsteröversättningen som grund, men utan att göra en loop, jag bara började virka som man brukar.

Inspiration fick jag från initiativet Hjärtekatten som gick ut på att samla ihop minst 100 virkade katter med ett virkat och broderat hjärta på. Katterna skulle sedan skänkas till hjärtavdelningen på två sjukhus. De fick ihop mer än 1000 katter!

Öroninflammation



Vaknade i går morse med sprängande värk i öronen, på kvällen hade det inte lättat så jag pallrade mig iväg till närakuten där läkaren konstaterade öroninflammation i båda öronen. Vad roar man sig med när det bästa är att bara sitta så stilla som möjligt? Jag försöker virka en amiguramikatt som jag hittade på nätet, så otroligt söt. Vet inte vad jag ska göra med den, antagligen hamnar den i skålen med alla andra amiguramifigurer.

Virka rätt - virka om

 Det blev ju inte så bra. Krakas stickade damvante med mönstervirkat skaft ska ju inte alls har så stumt skaft som jag hade virkat... Det var bara att repa upp allt och börja om.

Nu virkar jag i bakre maskbågen som det står i mönstret. Klantkarin missade det första gången. Nåja, man lär sig alltid någonting nytt. Jag har aldrig virkat i bakre maskbågen förut och jag tycker att det hela liksom blir mer följsamt. Bäst att hålla tummarna för att garnet räcker!

Utmaningskudde

Lagom till Alla Hjärtans Dag gav Annicka oss en utmaning på Mina Stygn – att sy en blomma efter hennes mönster. Jag skrev ut mönstret på en gång men har inte kommit på hur jag vill sy, därför blev det liggande några veckor.

Men så igår kom inspirationen och det blev en blomma i ullgarn på ylletyg.

Nu infogad i en kudde. Det var inte alls meningen att det skulle bli blått och rött runt om men jag klippte fel och fick improvisera.

Jag är nöjd med resultatet.

Virkade vantkragar

På uppdrag av mamma har jag virkat två kragar till vantar som hon ska sticka. Mönstret kommer från Kraka och har en härligt karamellig frägställning.

Det var otroligt roligt att virka de här kragarna, men... Jag insåg när båda var virkade att man skulle virka i bakre maskbågen, vilket jag inte gjort. (Jag har ju mest bara virkat amiguramis och små blommor förut.) Därför är kragarna lite stummare och stadigare än vad de antagligen hade varit annars. Garnerna räckte inte riktigt till - på den sista var jag tvungen att byta ut det orange längst fram mot vanten mot en annan färg som jag hade mer kvar av, jag tog cerise. Om det har att göra med att jag inte virkade i bakre maskbågen eller inte har jag ingen aning om. Dessutom var det röda garnet fullt av skarvningar som man inte upptäcker förrän de rullas upp och närmar sig det man virkar. Sådant kan irritera mig ganska mycket.

Hur som helst så tycker jag att kragarna är väldigt söta, och de kan också fungera som krona på en söt sjuåring. Jag har inte virkat med två färger förut och det tog en liten stund att få in ett flyt i arbetet. Nu hoppas jag att mamma stickar fina vantar på kragarna!