Nygamla spår

Mums, efterrätt

Under det dryga år som jag har gjort annat (än sysslat med doktorandstudier) har nya traditioner startats på institutionen. Ikväll fick jag vara med på en mycket trevlig sådan: doktorandmiddag. Först hade vi ett ur mitt perspektiv givande seminarium om en artikel som jag arbetar på, och sedan lagade vi god middag tillsammans.

 

Emma, Anette och Elin

Det blev trerätters. Först en mango och räksallad med sting. Jag brukar ju inte vara så förtjust i sting i maten, men det här var riktigt gott. Lite koriander och avokado också. Smaskigt.

Nicklas och Marie

Till varmrätt ordnade vi en mustig fisksoppa. Men det måste ha varit ett drygt recept, för trots att vi åt med god aptit fanns det lunch kvar till många.

Malin och Elin

Till efterrätt blev den sorts bärtartlett med vaniljsås och hemgjord lakritsglass med citron och en lakritssås till det. Jag ser redan fram till nästa tillfälle!

Snart lärare

Idag hade jag mitt allra sista seminarium på lärarutbildningen, bara några inlämningsuppgifter kvar, sen så kan jag ansöka om examen och bli lärare i Hem- och konsumentkunskap.

 

 

Schema

Under denna termin har jag haft förmånen att undervisa sexor, åttor och nior på en skola i närheten av Uppsala. Det har varit tio mycket givande veckor och även om jag nu ser fram emot att skriva, skriva, skriva så att avhandlingen blir klar, så är det vemodigt att veta att jag inte kommer tillbaka till dessa elever.

Elever ser på film

I Hem- och konsumentkunskap finns många möjligheter att skapa informella relationer till eleverna. Att laga mat tillsammans har liksom den finessen att man gärna pratar med varandra samtidigt. Även om det är min ambition att föra in dessa samtal på sådant som har med ämnet att göra, så finns det tid och utrymme att lära känna varandra också.

Utan elever

Ett klassrum utan elever är ju trist, det liksom väntar på något som ska ske, något spännande och häftigt. Och det är häftigt att undervisa - att se en elev lyckas med något för första gången, att se ett ljus gå upp, att ha en givande diskussion.

Ost- och skinkpaj som elever i år 6 gjorde

Många elever lagar nog väldigt lite mat hemma, men i klassrummet är de kunniga och kan göra både det ena och andra. Det gäller att ha tilltro till deras förmåga, att förklara på ett begripligt sätt och visa, visa, visa. Jag hoppas verkligen att jag kommer att arbeta som lärare någon gång i framtiden så att jag kan fortsätta utveckla mina funderingar kring ämnet och den undervisning som sker.

I will finish my studies to become a teacher very soon. For the past ten weeks I have been teaching home economics in a school near Uppsala and it has been such a joy to meet the students and be part of their learning. Home economics is a wonderful subject to teach, and even though I look forward to finish writing my dissertation the coming months, I will also miss being in this school.

Mörkervandring

Mellan den 2 november och 2 december arrangeras Allt ljus på Uppsala: en ljusfestival som visar staden i ett nytt ljus. Efter en god Mårten Gås-middag tog vi oss en promenad runt i mörkret för att ta oss en titt.

There is a light-festival in Uppsala between November 2nd and December 2nd where different places in the city are illuminated in a new way. Tonight we took a walk in the dark to explore.

Skuggor

I genomfarten vid Fyristorg fick vi reda på en del om LED-lamport och kunde utforska våra skuggor.

At one place we got the chance to explore our shadows.

Kärlekslänken

På S.t Olofsbron hittade vi Kärlekslänken, vi hade inte med oss något hänglås tyvärr, men man uppmuntras att ta med ett för att låsa fast sin kärlek.

There was a love-theme on one of the bridges, and we were encouraged to bring our own locks to lock in our love on a chain.

Lysande näckros

På en brygga i ån, bakom saluhallen, kunde man gå på konstgräs och titta på en enorm, lysande näckros. På en lapp fick vi också skriva vad vi kände när vi var på bryggan. Näckrosen finns tyvärr inte med på kartan till installationerna, men ett besök rekommenderas.

A huge, illuminated waterlily was floating in the river and you had to step out on a floating jetty to look at it closely. It was beautiful!

Tonhus

Inne på Rådhusgården hängde sju enorma ljustavlor, på gården stod en sorts bord med åtta knappar. Om man tryckte på en knapp spelades Blinka lilla stjärna där och tonerna lystes upp på tavlorna och knapparna. Sen kunde man spela vad man ville själv. Den här installationen tyckte nog vi var roligast.

Big lightboards had been mounted on the walls of a house and by pressing buttons you could play a tune and the notes lit up on the boards. This was our favorite.

En dag på stan

Entré till vaksalaskolan

En dag på höstlovet samlades ett antal Hem- och konsumentkunskapslärare på Vaksalaskolan i Uppsala för att prata om hur bedömning går till med den nya läroplanen. Jag har bott i Uppsala sedan 1990 men aldrig tidigare varit inne på Vaksalaskolan - Uppsalas kanske vackraste skolbyggnad. Skolan ligger mitt i stan, bredvid Vaksalatorg, granne med UKK (Uppsala Konsert och Kongress, i folkmun kallat Musikens Hus). Ur mitt perspektiv borde man lösa sladdproblem på ett fiffigt sätt när nu skolbyggnaden är så vacker.

Sladdlösning

Dagen var givande i alla fall, bland annat fick jag tips om en bra bok där jag kan hitta formuleringar att använda när (om) jag någon gång börjar jobba som lärare.

Praktisk bok

På lunchen gick vi till Dwell Café, en nyöppnad restaurang som UNT beskrev som "En ny och annorlunda nykomling" när Kafépatrullen delade ut 17 av 20 poäng.

Dwell Café

Där serverades lankesisk mat som var hemskt god och prisvärd. Det var både ris (med russin), kyckling, naanbröd, mangoröra och olika sallader.

Lankesisk mat

Efter lunchen tog jag en liten tur på stan, bland annat gick jag på Åhléns. Det finns inte alltför många ställen i Uppsala där man åker rulltrappa - det är väl på Åhléns, stationen och UKK mest kan jag tänka mig. Jag gillar inte rulltrappor, särskilt inte när man åker nerför, jag får svindel och försöker stå och titta åt sidan istället.

Usch

Versvantar? Poesivantar?

På nätet hittar jag inspirerande vantar som på engelska kallas "poetry mittens", kanske poesivantar eller versvantar på svenska? Det är i alla fall stickade vantar som i princip är täckta med bokstäver - en vers, en strof eller en dikt som bildar mönstret.

Enligt en blogg ska ursprunget till dessa vantar gå att spåra till 1800-talets USA där varje bokstav var sju maskor bred och maskan mellan två bokstäver stickades avig. Mönstret började vid vristen på ena vanten och fortsatte sedan till den andra vantens fingertopp.

Jag får lust att sticka vantar med någon vers på, kanske något av Tranströmer? (Morgonluften avlämnade sina brev med frimärken som glödde / Snön lyste och alla bördor lättade - ett kilo vägde 700 gram inte mer / Solen fanns högt över isen flygande på stället både varm och kall / Vinden gick fram sakta som om den sköt en barnvagn framför sig).

Afrikansk blomma på Tor

Idag har jag och mamma varit på Tor - en stickfest som har sitt ursprung i Siv (Stickfest i väst) och som hålls på natursköna Härjarö, söder om Enköping.


Mia - kursledare

Jag gick en tvåtimmarskurs om hur man virkar, och virkar ihop, Afrikanska blommor. Kursledare var Mia Dehmer som även har hemsidan VickeVira. För ett par år sedan formligen exploderade intresset för virkade Afrikanska blommor och Mia var en av dem som var i centrum för hela fenomenet. Det var intressant att höra henne berätta om detta.

Början

Jag var beväpnad med penna och papper, virknål och garn fick vi låna av Mia. Jag tog som vanligt många anteckningar.

Första blomman nästan klar

Mia var väldigt duktig på att förklara och hade gott om tid att visa knep och tips som jag kan ha nytta av även i andra virksammanhang.

Två ihopvirkade, on-the-go

Till slut visade Mia hur två Afrikanska blommor kan virkas ihop på ett enkelt sätt med hennes egen anpassade variant av mönster. Det var väldigt fiffigt!


Mias läckra väska (bild från Mias webbshop)

Mia har bland annat hittat på mönster till en läcker väska med virkade Afrikanska blommor (jag har lånat bilden ovan från hennes shop). Kanske jag en dag virkar ihop en sådan?

Vackra mamma

Den allra största behållningen av dagen kanske ändå är att ha varit med mamma en hel förmiddag och gjort något roligt i vackert väder.

Nedräkning

Köksenheter i HK-salen

Om fem veckor blir jag klar med mina lärarstudier. I dag och i går har jag seminarier på universitetet, annars är jag på Ärentunaskolan i Storvreta och gör min slutpraktik. (Min handledare bloggar om mat på UNT: Malins matblogg). Under mina år inom lärarutbildningen har jag flera gånger reflekterat över hur det kan komma sig att jag för det mesta upplever seminarierna som rent ut sagt värdelösa. Medan jag satt och väntade på att gå in på mitt seminarium i dag möttes några studenter vid ett bord bredvid och pratade högt om sina erfarenheter.

Några studenter satt vid ett bord redan när jag kom, efter ett par minuter kom några andra gående och ropade "men sitter ni här!". De som redan satt vid bordet svarade att "ja, vårt seminarium var inställt, läraren var sjuk" varpå de som precis kommit ut från sitt seminarium svarar "det är ju så man vill ha det - ett inställt seminarium är ett bra seminarium".

Jag blev lite uppgiven när jag hörde det. Ett seminarium kan, om det utformas på ett konstruktivt sätt, vara oerhört givande för studenten. Tyvärr har jag varit på alltför många seminarium (och föreläsningar) som inte varit givande - där läraren på något sätt fått mig som student att känna mig mindre värd, dum och ointressant.

Det här är märkligt, särskilt inom lärarutbildningen. Jag föreställer mig att de som arbetar med denna utbildning är intresserade av frågor om lärande och kunskap, har nyfikenhet som drivkraft och ser till att hänga med i nya forskningsrön. Istället har jag snarare upplevt att alla teorier blir något för skolan att handskas med och att universitetsutbildningen inte behöver reflektera över sin egen verksamhet utefter samma frågeställningar.

Några exempel:
Snart är jag klar med min utbildning och jag kan redan nu se att det funnits flera brister i den, brister som gör att jag många gånger frågat mig "vad håller de på med egentligen?". T.ex. fick jag, och ett stort antal andra lärarstudenter, samla in material till forskare genom att göra olika observationer. Dessa observationer hade inte förankrats hos skolan där de gjordes och varken lärare eller elever som observerades tillfrågades om de ville medverka. För mig är detta mycket tveksamt, inte minst ur ett etiskt perspektiv.

En liten del av utbildningen avsätts till praktik, eller VFU (verksamhetsförlagd utbildning). Under denna tid får man under kvalificerad och erfaren handledning prova på att vara lärare och gradvis ta över mer och mer av planering och genomförande av undervisningen. Även om man inom lärarutbildningen har insikt om detta (vilket jag naturligtvis tror) så väljer man att studenten ska uföra en mängd uppgifter under sin VFU, t.ex. dokumentation och observation av olika saker. Dessa uppgifter kan i och för sig vara relevanta, men i sammanhanget gör de ofta att VFU-perioden splittras och kompliceras på ett helt onödigt sätt. Dessutom krockar ofta VFU-perioder med skolors lov vilket gör att vad som ser ut som en period på fem veckor i stället blir fyra veckor. Har man dessutom oturen att få en handledare som inte undervisar heltid blir tiden ännu mindre. För mig är det obegripligt varför utbildarna inom lärarutbildningen inte har modet att våga låta studenterna sjunka in i sin VFU på djupet utan lägger på dem en massa extrauppgifter som inte motiveras.

Mitt övervägande intryck av utbildningen är att ambitionen är satt alltför högt om jag ser till antalet saker som man vill behandla. Denna trängsel sker på bekostnad av kvalitet och gör att många saker sveps över alltför snabbt. På pappret kan det se ut som om jag under utbildningen har fått lära mig en hel massa saker, men jag skulle hellre haft färre och djupare kunskaper än många och grunda.

Jag låter väldigt negativ, men jag ångrar inte en sekund att jag valde lärarutbildningen. I klassrummet, i mötet med eleverna, upplever jag harmoni och meningsfullhet. I framtiden hoppas jag få många möjligheter till dessa möten. Men jag är övertygad om att utbildningen hade kunnat vara bättre och att det till stor del är min egen nyfikenhet och entusiasm som fört mig vidare, bortom sunkiga seminarer och meningslösa föreläsningar (även om det självklart har funnits undantag med helt fantastiska lärare som förmått motivera och förklara, men de är väldigt, väldigt få).