Kantrad tid

Plötsligt kantrade tiden förra veckan när min pappa helt oväntat gick bort. Det var en underlig känsla när världen vecklade ihop sig och darrade till för att sedan återta sin vanliga form - välbekant men ändå helt annorlunda.

 

1967

Minnesbilder och tankar har sedan dess susat genom mitt huvud, lösryckta fragment som pockar och gläder. På många sätt var pappa min konstant - den pålitliga och oföränderliga storheten som alltid fanns tillgänglig.

Torsdag den 29 november gick pappa ut tidigt på morgonen. Det var då han gjorde saker - tidigt på morgonen. Han gick och hämtade paket, ett bokpaket bland annat. Han var mycket intresserad av litteratur även om hans ögon de senaste åren inte tillåtit honom att läsa som tidigare. Litteraturen var en av våra många beröringspunkter, tillsammans upptäckte vi bland annat José Saramago och vi hade ett gemensamt projekt att läsa författare som fått Nobelpriset i litteratur. När jag för några år sedan opererades gav han mig Steinbeck att läsa under tillfrisknandet. Bara häromveckan fick jag Vitlöksballaderna av Mo Yan. Han fick mig intresserad av Effi Briest och Buddenbrooks. När jag i somras byggde miniatyrer tänkte han på Mästersmeden från Tula, en finurlig berättelse med underfundig humor. När jag var liten hade han en bok med Ryska sagor som fortfarande tjusar mig, med häxan Baba Jaga som far fram i en mortel, bogatyrer och andra mer eller mindre fantastiska företeelser.

2007

På universitetet studerade min pappa matematik, matematisk statistik, filosofi och psykologi. Det var även i psykologi som han disputerade 1970. Filosofi var ett gemensamt intresse och under en tid hade vi med en av mina väninnor filosofiska samtal där vi med utgångspunkt i klassiska texter vände och vred på frågor om stort och smått. Pappa var väldigt rolig att samtala med, han var nyfiken och intresserad, beredd att se på en fråga ur olika perspektiv. Han hade också en stillsam, klurig humor och samlade på ord och uttryck som roade på olika sätt.

Jag saknar min pappa oändligt, men tror ändå att samtalen på något sätt kommer att fortsätta inom mig. När jag snart läser Vitlöksballaderna kan jag fundera över vad han hade tänkt om olika delar. När jag slutför arbetet med min avhandling kommer han också att vara med i tankarna, som analytikern och kritikern, som den som alltid ställde de klargörande frågorna. När jag lyssnar på Beethoven, Brahms, Schubert och annan musik som han dagligen lyssnade på kommer jag minnas och uppskatta det fantastiska arv han lämnat efter sig.

1954

Tiden har förvisso kantrat och trådar från förr vävs in i framtiden och skriver den berättelse som är mitt liv. Trådar från pappa kommer även framgent att vara en del av min och min barns väv.

Besynnerligheter, 1839

När jag grävde efter släktingar i ett arkiv ramlade jag över denna historia som kittlar min fantasi. Håll till godo. (Ingen av personerna i berättelsen är dock släkt med mig).

 

År 1839, besynnerligheter

(Vårdinge kyrkoarkiv)

Sexmannen Erik Ersson i Öster Sätra, denna församling, anmälde för Pastor at en Erik Ersson tillhörig Qviga den 28 maji 1839 framfött ett missfoster, brunt till färgen med hufvud liknande en menniska, till ögon, öron och hals, dock icke till näsa och munn, hvarutinnan det snarare liknande ett svintryne. Kroppen skall hafva varit som en (..) alldeles rund ifrån halsen med en fäsvans i ändan, utan fötter.

Åsyna vittnen vid denna så kallade kalfs eller missfosters framkomst voro utan Erik Ersson Nils Anderssons hustru Catharina i Carlstorp, Torparen i Enbornas hustru i Udden, Enkan Stina Bombler från Christinedal i Wagnshärad, hustru Anna Andersson i Gåsängen och Erik Erssons dräng Anders Olsson Lindström.

Händelsen inrapporterades af kronobetjent Länsman Lidman till Landstjänstembetet.

Nygamla spår

Mums, efterrätt

Under det dryga år som jag har gjort annat (än sysslat med doktorandstudier) har nya traditioner startats på institutionen. Ikväll fick jag vara med på en mycket trevlig sådan: doktorandmiddag. Först hade vi ett ur mitt perspektiv givande seminarium om en artikel som jag arbetar på, och sedan lagade vi god middag tillsammans.

 

Emma, Anette och Elin

Det blev trerätters. Först en mango och räksallad med sting. Jag brukar ju inte vara så förtjust i sting i maten, men det här var riktigt gott. Lite koriander och avokado också. Smaskigt.

Nicklas och Marie

Till varmrätt ordnade vi en mustig fisksoppa. Men det måste ha varit ett drygt recept, för trots att vi åt med god aptit fanns det lunch kvar till många.

Malin och Elin

Till efterrätt blev den sorts bärtartlett med vaniljsås och hemgjord lakritsglass med citron och en lakritssås till det. Jag ser redan fram till nästa tillfälle!

Snart lärare

Idag hade jag mitt allra sista seminarium på lärarutbildningen, bara några inlämningsuppgifter kvar, sen så kan jag ansöka om examen och bli lärare i Hem- och konsumentkunskap.

 

 

Schema

Under denna termin har jag haft förmånen att undervisa sexor, åttor och nior på en skola i närheten av Uppsala. Det har varit tio mycket givande veckor och även om jag nu ser fram emot att skriva, skriva, skriva så att avhandlingen blir klar, så är det vemodigt att veta att jag inte kommer tillbaka till dessa elever.

Elever ser på film

I Hem- och konsumentkunskap finns många möjligheter att skapa informella relationer till eleverna. Att laga mat tillsammans har liksom den finessen att man gärna pratar med varandra samtidigt. Även om det är min ambition att föra in dessa samtal på sådant som har med ämnet att göra, så finns det tid och utrymme att lära känna varandra också.

Utan elever

Ett klassrum utan elever är ju trist, det liksom väntar på något som ska ske, något spännande och häftigt. Och det är häftigt att undervisa - att se en elev lyckas med något för första gången, att se ett ljus gå upp, att ha en givande diskussion.

Ost- och skinkpaj som elever i år 6 gjorde

Många elever lagar nog väldigt lite mat hemma, men i klassrummet är de kunniga och kan göra både det ena och andra. Det gäller att ha tilltro till deras förmåga, att förklara på ett begripligt sätt och visa, visa, visa. Jag hoppas verkligen att jag kommer att arbeta som lärare någon gång i framtiden så att jag kan fortsätta utveckla mina funderingar kring ämnet och den undervisning som sker.

I will finish my studies to become a teacher very soon. For the past ten weeks I have been teaching home economics in a school near Uppsala and it has been such a joy to meet the students and be part of their learning. Home economics is a wonderful subject to teach, and even though I look forward to finish writing my dissertation the coming months, I will also miss being in this school.

Mörkervandring

Mellan den 2 november och 2 december arrangeras Allt ljus på Uppsala: en ljusfestival som visar staden i ett nytt ljus. Efter en god Mårten Gås-middag tog vi oss en promenad runt i mörkret för att ta oss en titt.

There is a light-festival in Uppsala between November 2nd and December 2nd where different places in the city are illuminated in a new way. Tonight we took a walk in the dark to explore.

Skuggor

I genomfarten vid Fyristorg fick vi reda på en del om LED-lamport och kunde utforska våra skuggor.

At one place we got the chance to explore our shadows.

Kärlekslänken

På S.t Olofsbron hittade vi Kärlekslänken, vi hade inte med oss något hänglås tyvärr, men man uppmuntras att ta med ett för att låsa fast sin kärlek.

There was a love-theme on one of the bridges, and we were encouraged to bring our own locks to lock in our love on a chain.

Lysande näckros

På en brygga i ån, bakom saluhallen, kunde man gå på konstgräs och titta på en enorm, lysande näckros. På en lapp fick vi också skriva vad vi kände när vi var på bryggan. Näckrosen finns tyvärr inte med på kartan till installationerna, men ett besök rekommenderas.

A huge, illuminated waterlily was floating in the river and you had to step out on a floating jetty to look at it closely. It was beautiful!

Tonhus

Inne på Rådhusgården hängde sju enorma ljustavlor, på gården stod en sorts bord med åtta knappar. Om man tryckte på en knapp spelades Blinka lilla stjärna där och tonerna lystes upp på tavlorna och knapparna. Sen kunde man spela vad man ville själv. Den här installationen tyckte nog vi var roligast.

Big lightboards had been mounted on the walls of a house and by pressing buttons you could play a tune and the notes lit up on the boards. This was our favorite.

En dag på stan

Entré till vaksalaskolan

En dag på höstlovet samlades ett antal Hem- och konsumentkunskapslärare på Vaksalaskolan i Uppsala för att prata om hur bedömning går till med den nya läroplanen. Jag har bott i Uppsala sedan 1990 men aldrig tidigare varit inne på Vaksalaskolan - Uppsalas kanske vackraste skolbyggnad. Skolan ligger mitt i stan, bredvid Vaksalatorg, granne med UKK (Uppsala Konsert och Kongress, i folkmun kallat Musikens Hus). Ur mitt perspektiv borde man lösa sladdproblem på ett fiffigt sätt när nu skolbyggnaden är så vacker.

Sladdlösning

Dagen var givande i alla fall, bland annat fick jag tips om en bra bok där jag kan hitta formuleringar att använda när (om) jag någon gång börjar jobba som lärare.

Praktisk bok

På lunchen gick vi till Dwell Café, en nyöppnad restaurang som UNT beskrev som "En ny och annorlunda nykomling" när Kafépatrullen delade ut 17 av 20 poäng.

Dwell Café

Där serverades lankesisk mat som var hemskt god och prisvärd. Det var både ris (med russin), kyckling, naanbröd, mangoröra och olika sallader.

Lankesisk mat

Efter lunchen tog jag en liten tur på stan, bland annat gick jag på Åhléns. Det finns inte alltför många ställen i Uppsala där man åker rulltrappa - det är väl på Åhléns, stationen och UKK mest kan jag tänka mig. Jag gillar inte rulltrappor, särskilt inte när man åker nerför, jag får svindel och försöker stå och titta åt sidan istället.

Usch

Versvantar? Poesivantar?

På nätet hittar jag inspirerande vantar som på engelska kallas "poetry mittens", kanske poesivantar eller versvantar på svenska? Det är i alla fall stickade vantar som i princip är täckta med bokstäver - en vers, en strof eller en dikt som bildar mönstret.

Enligt en blogg ska ursprunget till dessa vantar gå att spåra till 1800-talets USA där varje bokstav var sju maskor bred och maskan mellan två bokstäver stickades avig. Mönstret började vid vristen på ena vanten och fortsatte sedan till den andra vantens fingertopp.

Jag får lust att sticka vantar med någon vers på, kanske något av Tranströmer? (Morgonluften avlämnade sina brev med frimärken som glödde / Snön lyste och alla bördor lättade - ett kilo vägde 700 gram inte mer / Solen fanns högt över isen flygande på stället både varm och kall / Vinden gick fram sakta som om den sköt en barnvagn framför sig).