Odling

I vår lilla trädgård har vi ett litet land där rabarbern håller hus. Där kan vi även odla morötter och annat gott. I år har odlingen däremot helt fått sköta sig själv eftersom jag sitter och skriver.

Maskrosarmé

Landet har invaderats av maskrosor. Jovisst, jag vet att det är ett ogräs. Men med en hel armé av vita bollar i kvällssolen fanns det ändå något vackert över dem.

Skör överlevare

Minsta vindpust kan ju få det luddiga vita att fara iväg, men ändå står de där, och överlever.

Carolina

I går var jag på information om hur processen med tryckning av min avhandling ser ut. Informationen hölls på Carolina Rediviva: en av mina favoritbyggnader i Uppsala. Dels för att den innehåller böcker (naturligtvis!) och dels för att det är häftigt med prång, trappor, vinklar och vrår.

Det var några år sedan jag var in i läsesal C och vill minnas att den förut var möblerad med rader av mindre bord och stolar där man kunde studera inför tentor och uppsatser. Oavsett hur det såg ut förr ser det inte ut så nu.

Läsesal C - Carolina Rediviva

Där fanns mindre rum avskärmade med glasväggar, för grupparbeten. Det fanns bord och stolar, runda bord och fåtöljer, och, inte minst, soffor med höga ryggar som stänger in och markerar ett rum. Vid en sådan soffkonstellation såg jag några studenter som dessutom hade en whiteboard framrullad att skriva på. Det enda det var ont om var studenter. Men det kanske inte är så många som pluggar klockan 9 en måndagmorgon i början av juni.

På väg hem från Carolina hittade jag en träbänk med en låda på:

På träbänken fanns Carl von Linnés namnteckning infräst. På skylten står "Hågavandringen Fjärdingstullen". Här stod alltså en tullport förut, som fick rivas för att ge plats åt Carolina. Och det var här Carl von Linné utgick vid exkursioner till Håga och Kung Björns hög, inte långt från där jag bor.

Så lärde jag mig något nytt i dag med. Hade jag ringt numret till Linné hade jag antagligen lärt mig ännu mer.

På den fortsatta vägen hem kunde jag gå förbi min farfar, min mormor och morfar, och min pappa. Kändes himla fint.

Experiment

Jag drar runt på alltför många kilon på min kropp. Det här stör mig särskilt mycket vid vissa tillfällen, till exempel när jag ska gå på promenad (jag orkar inte så långt som jag vill och får lätt ont i någon led) eller när jag ska handla kläder (en trist aktivitet som blir än tristare av att det finns så lite att välja på).

Den senaste veckan har jag provat periodisk fasta för att se om det kan vara något för mig. Jag har gjort så att jag äter middag men resten av dagen enbart dricker olika saker. Jag har alltid gillat att fasta (tre eller fem dagar). Det är känslan av lätthet som infinner sig efter ett par dagar som jag har gillat, och hur mat sedan när man brutit fastan smakat så fantastiskt mycket mer. Jag har inte gillat att jag fått ont i huvudet och frusit.

Den variant jag testar nu innebär att jag dricker morotsjos och välling till frukost, buljong till lunch och en kopp kaffe någon gång under dagen. Kanske ett till glas jos någon gång. Framåt kvällen har jag ätit ett äpple och sen middag tillsammans med familjen.

Efter att ha testat några dagar (fem) så är jag väldigt nöjd. Jag har gått ner i vikt lite grann (även om jag vet att det mest är vatten precis i början är det en fin belöning att se direkta resultat). Jag fryser inte. Jag har inte ont i huvudet. Jag får äta (tugga!) något varje kväll.

Min plan är att testa i två veckor och sedan göra en ordentlig utvärdering. Håll tummarna!

Tävling

Hemslöjden anordnar en spännande broderitävling i år. Den handlar om att visa hur broderi kan påverka omvärlden.

Hemslöjdens Broderitävling

Finfina priser väntas de som bäst tolkar tävlingens tema:  Rädda världen med ditt broderi.

The Yips

Idag läste jag ut en bok som jag gärna rekommenderar: The Yips av Nicola Barker.

"The Yips", som titeln på boken syftar på, är när en idrottare, t.ex. en golfare, förlorar sin finmotorik utan att det finns någon synlig förklaring till varför.

Boken utspelar sig under några dagar i Luton och berättar om en skara helt vanligt ovanliga människor som slumpen för samman. Berättelsen skrivs mest fram genom en rapp och intressant dialog. Det är en brokig och rolig historia som börjar och slutar med golfproffset, föredetta surfaren, Ransom som är känd för att vara begåvad och kaxig, men som, av någon outgrundlig anledning, drabbats av "the yips".

Brittiska The Guardian har skrivit en recension, liksom Goodreads.

Granskad

Idag ska jag bli granskad - eller snarare - mina manuskript ska bli granskade av mina kollegor på Institutionen för kostvetenskap.

Manushög

Det går till så att alla manuskript, det vill säga fyra artiklar plus "kappan", läses kritiskt och sedan diskuteras under ett par timmar. "Kappan" kallas ibland för ramberättelse, det är en sorts sammanfattning av artiklarna, en text som håller ihop allt och förhoppningsvis gör en röd tråd synlig.

Det här är ju naturligtvis oerhört värdefullt för mig. Det är ett ensamt jobb att skriva vetenskapliga texter, och det är sällan tillfälle ges att diskutera och reflektera kring det som tas upp i texterna. Att nu under några timmar få sitta och prata om det som jag är intresserad av med andra som faktiskt har läst det jag skriver är en ynnest.

Sen är det "bara" upploppet kvar.

Eldspaning

På Valborgsmässoafton har vi som tradition att fara runt med bilen och spana efter eldar. För varje eld får man en godis.

På väg att spana majbrasor

När jag var liten fick jag och min syster en polkagris för varje eld vi lyckades spana. I min familj har vi övergått till Marianne och Dumle.

Maffigt

I går spanade vi 34 eldar och fick sålunda 34 godisbitar var. Det såg länge magert ut, i Uppsala fick vi bara syn på fem brasor (Berthåga, Flogsta, Nåntuna, Vårdsätra och Gamla Uppsala). Men så fort vi for ut från stan mot Storvreta radade brasorna upp sig i mörkret.

Syns bra på håll

Kanske en lustig tradition, men rolig och dessutom bra för hunden. Han brukar vara skruttig på Valborg på grund av bland annat smällare, och att åka bil är ju något av det bästa han vet.