Över ytan

Andnöd och vilsenhet ersätts gradvis av stilla acceptans och vardag. Det är så trist att inte ha pappa kvar, men samtidigt en del av livets oundvikliga, ovillkorliga. December blev en egendomlig månad då jag inte riktigt tog mig för särskilt mycket alls. Mot slutet av julmånaden hade vi begravning som blev väldigt fin, med officianten Lars Hassbring som skickligt berättade om min pappa och vacker musik ur pappas omfattande bibliotek. Jag upplever att begravningen blev en punkt i sorgflödet som gjorde det möjligt för mig att gå vidare.

Under en promenad på stan i början på januari började jag lägga märke till de många vackra byggnader som Uppsala bjuder på. Några detaljer fastnade på fotografi.

Smedsgränd 2B

Vid Smedsgränd 2B såg jag ovanför en port helt oväntat ett hästhuvud.

 

Kungsgatan 14

På Kungsgatan 14, precis där gågatan är på väg att ta slut, fanns en intressant blandning av detaljer. En blomma, en symbol som för mina tankar till telefoni och slutligen ett hundhuvud.

 



Kungsgatan 19

Vackert på sniskan där gågatan tagit slut, på Kungsgatan 19, ligger en byggnad där det står "Sveriges Riksbank" ovanför porten. Många läckra detaljer på den byggnaden.

Jag har lyckats komma igång med att göra något också, och handarbetet ligger närmast till. Det har blivit ett prov av Palestrinaknutar till Mina stygn-bloggen bland annat.

Provlapp

Jag har börjat läsa igen efter en för mig obegripligt lång paus. Mo Yans Vitlöksballaderna blev för tung utgångspunkt, istället har julklappsböcker passat bra. Först P. D. James När döden kom till Pemberley, och nu Sandvikens egen Tolstoj: Anna Jörgensdotters Bergets döttrar.

Jag har hittat tillbaka till skrivandet också, så att avhandlingen som drar ut på tiden så bedrövligt får en möjlighet att bli klar. I tidningen Vi Läser (2012:3) skrev Jens Liljestrand Det tjänar ingenting till att tänka på vilket öde som väntar, allt jag kan göra är att ta vara på tiden här och nu. En gång blir det dags att sätta punkt. Till dess är det en obeskrivlig glädje att vara vid liv och en ynnest att skriva.

Jag kan bara hålla med.