Att lossa tankeknutar

Just nu skriver jag mest, skriver och skriver och skriver, så att min avhandling ska bli klar någon gång. Jag har upptäckt att när jag kör fast i något tankespår så har jag tre saker att ta till för att lossa tanketrådarna: att gå ut med hunden, sticka eller baka.

Stickprojektet ska resultera i en kofta till Åsa. Jag köpte mönster och garn vid ett besök på Alsta trädgårdar i somras, koftan kallas "Mosstickad kofta med krage" och är formgiven av Kraka. Jag började med bakstycket  i somras, men när jag kom fram till delen med mosstickning blev det tvärstopp! Den här koftan innebär många nyheter för mig eftersom den enda hela koftan jag någonsin stickat enbart var en liten bebiskofta till min son när han var nyfödd 1997...

Men nu, vid en tankeknut i skrivandet, tog jag fram eländet och började traggla med mosstickningen. Nu tror jag att det har lossnat, både med skrivandet och stickandet - baksidan är färdig och ena halvan av framsidan också. Men mönstret är nog inte skrivet för ovana stickare eftersom en hel del som nog ter sig helt självklart för den vana blir obegripliga luckor för mig. Som tur är har jag min erfarna mamma att fråga och dessutom har jag fått låna hennes stora stickbok som förklarar så bra.