Fadderfundering

Den 6 oktober 1839 gifte sig min 22 år gamla anmoder Christina Catharina Johansdotter (1817-1903) med Olof Svensson (1815-1840) i S:t Annas församling, Östergötlands län. Christina Catharina är min farmors-morfars-mor och hon hade sju syskon, hennes fader Johan var kronobåtsman, dvs. indelt soldat i flottan med båtmanstorpet Wikewarp No 121 som bostad och tilldelad soldatnamnet Ekeroth.

Det är inom det rödmarkerade området som Christina Catharina lever en stor del av sitt liv

De två nygifta flyttar tillsammans till Ermedahl i grannförsamlingen Börrum. I kyrkböckerna kan man läsa att Olof avlider i en olyckshändelse redan den 15 januari 1840, efter att de bara varit gifta i tre månader. Där står även att Olof var son till torparen Sven Persson och Maria Nygren, att modern avled när Olof var 13 år gammal och att han från 14 års ålder tjänat som dräng vid Dahl och andra ställen. 

Där står Christina Catharina, 22 år gammal och änka, och dessutom gravid! Maken har avlidit i en olyckshändelse som jag inte kan hitta någon mer information om i kyrkböckerna. Vad skulla hon ta sig till?

Christina Catharina flyttar i mars tillbaka till Djuruddhagen i S:t Annas församling och får sex månader senare, den 24 juni 1840 en son som får namnet Carl Olof.

Ermedal, Djurudden och Engelholm

Djuruddhagen, eller Koppargruvan backstuga som den också står i kyrkboken, verkar vara en stuga där änkor bodde. Här står på samma sida änkan fattighjonet Ingrid Eriksdotter (född 1780) med sin son (Sven Petter född 1819) och dotter (Anna Sara född 1824), änkan Anna Nilsdotter (född 1789) med sina dotter Anna (född 1829) (det står även att änkan Anna Nilsdotter är ofärdig och ”njuter fattigdel från Engelholm”), samt änkan Stina Swensdotter (född 1777) och hennes dotter Maria Christina (född 1813).  Om Stina Swensdotter står ”Enka 1834. Fattigdel. Dottern Maria Christina från barndomen magsjuk och ur stånd att hjelpa sig sjelf”).

Inte nog med att Christina Catharina blir änka vid 22 års ålder, hon får dessutom ett barn när hon bor på backstugan och denna son får lite ovanliga faddrar. När Carl Olof föds står så här i födelseboken:

”Föräldrar: vådeligen i januari månad aflidne bränneridrängen Olof Swensson från Ermdahl i Börrum socken, och hans sedermera till Djuruddhagen i St. Anna inflyttade, efterlevande enka Stina Cajsa Jaensdotter. Faddrar: Herr Grefve C. A. Spens, Enkefru Friherrinnan C. M. Rehbinder, Inspector J. F. Wahlström och Kammarjungfrun Fredrika Amalia Wikström från Engelholm”.

Carl Axel Spens (född 1806) var greve och fideikommissarie på Engelholm.

Greve Spens var gift med friherrinnan Catharina Charlotta Rehbinder, hennes mamma hette Catharina Maria (Nordenstolpe, gift Rehbinder) (1782-1848). Hon blev änka efter Johan Fredrik Rehbinder 1829.

Johan Fredrik Wahlström (född 1812) var inspector på Engelholm och gift (1841) med Kammarjungfrun Fredrika Amalia Wikström (född 1816).

Hur kom det sig att en ung och fattig änka fick så tjusiga faddrar till sin son? Det här blir jag nyfiken på! Beror det på att hon bodde i backstugan som tillhörde Engelholm? Beror det på att hon blivit änka på ett oväntat och våldsamt sätt? Hade greven på Engelholm något att göra med hennes makes bortgång? Jag vet ingenting om det här och anledningen kan vara tämligen enkel, men det är ovanligt att se greve och friherrina nämnas i närheten av mina släktingar...

Hur går det sen för Christina Catharina? Jo, den 16 december 1843 gifter hon sig med min förfader Johan Månsson Roth (1815-1887), sedan 1842 dräng på Engelholm och de får sedan 6 barn tillsammans, deras äldsta son Axel Wahlfrid (1844-1903) är min förfader (han avled för övrigt i Gällivare efter att han hade druckit ammoniak).

När Christina Catharina är 70 år gammal, 1887, avlider hennes andra make i bröstinflammation och hon lever sina sista 15 år på fattigstugan i Östra Stenby församling.

Den kommunala fattigvården i Östergötland 1886-1890

Om man, som jag, är lite mer nyfiken på Östergötland mot slutet av 1800-talet kan man läsa Maj:ts Befallningshavandes femårsberättelser 1886-1890 för Östergötlands län. Där kan man bl.a. läsa följande:

s. 9: ”Den frireligiösa rörelsen inom länet torde icke under det nu tilländagågna qvinqvienniet hafva vunnit någon starkare utbredning. Den egendomliga form deraf, som under namn af ”frälsningsarmén” under de första åren af sitt uppträdande här i länet genom sina nära nog teatraliska föreställningar, särskildt i städerna Linköping, Norrköping och Motala, men äfven flerestädes på landsbygden, såsom Kisa, Mjölby och Boxholm, vann en icke obetydlig tillslutning, synes numera, af vissa tecken att döma, till stor del upphört att äfven på de efter allt nytt begärliga folklagren utöfva lockelse”.

s. 10: ”Den olikhet i klädedrägten, som fordom förefanns emellan skilda folkklasser, samt mellan stads- och landtbefolkningen, fortfar, i jemnbredd med bortfallandet af ståndsskiljaktigheter i allmänhet och i samma mån industriens billigare fabrikat leta sig väg jemväl till landsbygden, att försvinna. Att i följd häraf klagomål öfver den stigande lyxen bland arbetare- och tjenstehjonsklassen, synnerligast den qvinnliga delen deraf, höras temligen allmänt, är desto mindre förvånande, som husflit och hemslöjd allt mera kommit ur bruk, sedan deras alster börjat undanträngas af fabrikernas godtköpskram”.

s. 11 ”Den stegrade folkupplysningen har hos allmänheten alstrad ökad smak för och behof av läsning, men bristen på en verkligt god och billig folklitteratur har föranledt, att man för tillfredsställande af detta behof endast haft att tillgå de billiga nyhets- och politiska tidningarne af ett ofta mindre godt eller för okritiska läsare mindre lämpligt innehåll”.