Kantrad tid

Plötsligt kantrade tiden förra veckan när min pappa helt oväntat gick bort. Det var en underlig känsla när världen vecklade ihop sig och darrade till för att sedan återta sin vanliga form - välbekant men ändå helt annorlunda.

 

1967

Minnesbilder och tankar har sedan dess susat genom mitt huvud, lösryckta fragment som pockar och gläder. På många sätt var pappa min konstant - den pålitliga och oföränderliga storheten som alltid fanns tillgänglig.

Torsdag den 29 november gick pappa ut tidigt på morgonen. Det var då han gjorde saker - tidigt på morgonen. Han gick och hämtade paket, ett bokpaket bland annat. Han var mycket intresserad av litteratur även om hans ögon de senaste åren inte tillåtit honom att läsa som tidigare. Litteraturen var en av våra många beröringspunkter, tillsammans upptäckte vi bland annat José Saramago och vi hade ett gemensamt projekt att läsa författare som fått Nobelpriset i litteratur. När jag för några år sedan opererades gav han mig Steinbeck att läsa under tillfrisknandet. Bara häromveckan fick jag Vitlöksballaderna av Mo Yan. Han fick mig intresserad av Effi Briest och Buddenbrooks. När jag i somras byggde miniatyrer tänkte han på Mästersmeden från Tula, en finurlig berättelse med underfundig humor. När jag var liten hade han en bok med Ryska sagor som fortfarande tjusar mig, med häxan Baba Jaga som far fram i en mortel, bogatyrer och andra mer eller mindre fantastiska företeelser.

2007

På universitetet studerade min pappa matematik, matematisk statistik, filosofi och psykologi. Det var även i psykologi som han disputerade 1970. Filosofi var ett gemensamt intresse och under en tid hade vi med en av mina väninnor filosofiska samtal där vi med utgångspunkt i klassiska texter vände och vred på frågor om stort och smått. Pappa var väldigt rolig att samtala med, han var nyfiken och intresserad, beredd att se på en fråga ur olika perspektiv. Han hade också en stillsam, klurig humor och samlade på ord och uttryck som roade på olika sätt.

Jag saknar min pappa oändligt, men tror ändå att samtalen på något sätt kommer att fortsätta inom mig. När jag snart läser Vitlöksballaderna kan jag fundera över vad han hade tänkt om olika delar. När jag slutför arbetet med min avhandling kommer han också att vara med i tankarna, som analytikern och kritikern, som den som alltid ställde de klargörande frågorna. När jag lyssnar på Beethoven, Brahms, Schubert och annan musik som han dagligen lyssnade på kommer jag minnas och uppskatta det fantastiska arv han lämnat efter sig.

1954

Tiden har förvisso kantrat och trådar från förr vävs in i framtiden och skriver den berättelse som är mitt liv. Trådar från pappa kommer även framgent att vara en del av min och min barns väv.

Besynnerligheter, 1839

När jag grävde efter släktingar i ett arkiv ramlade jag över denna historia som kittlar min fantasi. Håll till godo. (Ingen av personerna i berättelsen är dock släkt med mig).

 

År 1839, besynnerligheter

(Vårdinge kyrkoarkiv)

Sexmannen Erik Ersson i Öster Sätra, denna församling, anmälde för Pastor at en Erik Ersson tillhörig Qviga den 28 maji 1839 framfött ett missfoster, brunt till färgen med hufvud liknande en menniska, till ögon, öron och hals, dock icke till näsa och munn, hvarutinnan det snarare liknande ett svintryne. Kroppen skall hafva varit som en (..) alldeles rund ifrån halsen med en fäsvans i ändan, utan fötter.

Åsyna vittnen vid denna så kallade kalfs eller missfosters framkomst voro utan Erik Ersson Nils Anderssons hustru Catharina i Carlstorp, Torparen i Enbornas hustru i Udden, Enkan Stina Bombler från Christinedal i Wagnshärad, hustru Anna Andersson i Gåsängen och Erik Erssons dräng Anders Olsson Lindström.

Händelsen inrapporterades af kronobetjent Länsman Lidman till Landstjänstembetet.

Nygamla spår

Mums, efterrätt

Under det dryga år som jag har gjort annat (än sysslat med doktorandstudier) har nya traditioner startats på institutionen. Ikväll fick jag vara med på en mycket trevlig sådan: doktorandmiddag. Först hade vi ett ur mitt perspektiv givande seminarium om en artikel som jag arbetar på, och sedan lagade vi god middag tillsammans.

 

Emma, Anette och Elin

Det blev trerätters. Först en mango och räksallad med sting. Jag brukar ju inte vara så förtjust i sting i maten, men det här var riktigt gott. Lite koriander och avokado också. Smaskigt.

Nicklas och Marie

Till varmrätt ordnade vi en mustig fisksoppa. Men det måste ha varit ett drygt recept, för trots att vi åt med god aptit fanns det lunch kvar till många.

Malin och Elin

Till efterrätt blev den sorts bärtartlett med vaniljsås och hemgjord lakritsglass med citron och en lakritssås till det. Jag ser redan fram till nästa tillfälle!

Snart lärare

Idag hade jag mitt allra sista seminarium på lärarutbildningen, bara några inlämningsuppgifter kvar, sen så kan jag ansöka om examen och bli lärare i Hem- och konsumentkunskap.

 

 

Schema

Under denna termin har jag haft förmånen att undervisa sexor, åttor och nior på en skola i närheten av Uppsala. Det har varit tio mycket givande veckor och även om jag nu ser fram emot att skriva, skriva, skriva så att avhandlingen blir klar, så är det vemodigt att veta att jag inte kommer tillbaka till dessa elever.

Elever ser på film

I Hem- och konsumentkunskap finns många möjligheter att skapa informella relationer till eleverna. Att laga mat tillsammans har liksom den finessen att man gärna pratar med varandra samtidigt. Även om det är min ambition att föra in dessa samtal på sådant som har med ämnet att göra, så finns det tid och utrymme att lära känna varandra också.

Utan elever

Ett klassrum utan elever är ju trist, det liksom väntar på något som ska ske, något spännande och häftigt. Och det är häftigt att undervisa - att se en elev lyckas med något för första gången, att se ett ljus gå upp, att ha en givande diskussion.

Ost- och skinkpaj som elever i år 6 gjorde

Många elever lagar nog väldigt lite mat hemma, men i klassrummet är de kunniga och kan göra både det ena och andra. Det gäller att ha tilltro till deras förmåga, att förklara på ett begripligt sätt och visa, visa, visa. Jag hoppas verkligen att jag kommer att arbeta som lärare någon gång i framtiden så att jag kan fortsätta utveckla mina funderingar kring ämnet och den undervisning som sker.

I will finish my studies to become a teacher very soon. For the past ten weeks I have been teaching home economics in a school near Uppsala and it has been such a joy to meet the students and be part of their learning. Home economics is a wonderful subject to teach, and even though I look forward to finish writing my dissertation the coming months, I will also miss being in this school.

Mörkervandring

Mellan den 2 november och 2 december arrangeras Allt ljus på Uppsala: en ljusfestival som visar staden i ett nytt ljus. Efter en god Mårten Gås-middag tog vi oss en promenad runt i mörkret för att ta oss en titt.

There is a light-festival in Uppsala between November 2nd and December 2nd where different places in the city are illuminated in a new way. Tonight we took a walk in the dark to explore.

Skuggor

I genomfarten vid Fyristorg fick vi reda på en del om LED-lamport och kunde utforska våra skuggor.

At one place we got the chance to explore our shadows.

Kärlekslänken

På S.t Olofsbron hittade vi Kärlekslänken, vi hade inte med oss något hänglås tyvärr, men man uppmuntras att ta med ett för att låsa fast sin kärlek.

There was a love-theme on one of the bridges, and we were encouraged to bring our own locks to lock in our love on a chain.

Lysande näckros

På en brygga i ån, bakom saluhallen, kunde man gå på konstgräs och titta på en enorm, lysande näckros. På en lapp fick vi också skriva vad vi kände när vi var på bryggan. Näckrosen finns tyvärr inte med på kartan till installationerna, men ett besök rekommenderas.

A huge, illuminated waterlily was floating in the river and you had to step out on a floating jetty to look at it closely. It was beautiful!

Tonhus

Inne på Rådhusgården hängde sju enorma ljustavlor, på gården stod en sorts bord med åtta knappar. Om man tryckte på en knapp spelades Blinka lilla stjärna där och tonerna lystes upp på tavlorna och knapparna. Sen kunde man spela vad man ville själv. Den här installationen tyckte nog vi var roligast.

Big lightboards had been mounted on the walls of a house and by pressing buttons you could play a tune and the notes lit up on the boards. This was our favorite.

En dag på stan

Entré till vaksalaskolan

En dag på höstlovet samlades ett antal Hem- och konsumentkunskapslärare på Vaksalaskolan i Uppsala för att prata om hur bedömning går till med den nya läroplanen. Jag har bott i Uppsala sedan 1990 men aldrig tidigare varit inne på Vaksalaskolan - Uppsalas kanske vackraste skolbyggnad. Skolan ligger mitt i stan, bredvid Vaksalatorg, granne med UKK (Uppsala Konsert och Kongress, i folkmun kallat Musikens Hus). Ur mitt perspektiv borde man lösa sladdproblem på ett fiffigt sätt när nu skolbyggnaden är så vacker.

Sladdlösning

Dagen var givande i alla fall, bland annat fick jag tips om en bra bok där jag kan hitta formuleringar att använda när (om) jag någon gång börjar jobba som lärare.

Praktisk bok

På lunchen gick vi till Dwell Café, en nyöppnad restaurang som UNT beskrev som "En ny och annorlunda nykomling" när Kafépatrullen delade ut 17 av 20 poäng.

Dwell Café

Där serverades lankesisk mat som var hemskt god och prisvärd. Det var både ris (med russin), kyckling, naanbröd, mangoröra och olika sallader.

Lankesisk mat

Efter lunchen tog jag en liten tur på stan, bland annat gick jag på Åhléns. Det finns inte alltför många ställen i Uppsala där man åker rulltrappa - det är väl på Åhléns, stationen och UKK mest kan jag tänka mig. Jag gillar inte rulltrappor, särskilt inte när man åker nerför, jag får svindel och försöker stå och titta åt sidan istället.

Usch

Versvantar? Poesivantar?

På nätet hittar jag inspirerande vantar som på engelska kallas "poetry mittens", kanske poesivantar eller versvantar på svenska? Det är i alla fall stickade vantar som i princip är täckta med bokstäver - en vers, en strof eller en dikt som bildar mönstret.

Enligt en blogg ska ursprunget till dessa vantar gå att spåra till 1800-talets USA där varje bokstav var sju maskor bred och maskan mellan två bokstäver stickades avig. Mönstret började vid vristen på ena vanten och fortsatte sedan till den andra vantens fingertopp.

Jag får lust att sticka vantar med någon vers på, kanske något av Tranströmer? (Morgonluften avlämnade sina brev med frimärken som glödde / Snön lyste och alla bördor lättade - ett kilo vägde 700 gram inte mer / Solen fanns högt över isen flygande på stället både varm och kall / Vinden gick fram sakta som om den sköt en barnvagn framför sig).

Afrikansk blomma på Tor

Idag har jag och mamma varit på Tor - en stickfest som har sitt ursprung i Siv (Stickfest i väst) och som hålls på natursköna Härjarö, söder om Enköping.


Mia - kursledare

Jag gick en tvåtimmarskurs om hur man virkar, och virkar ihop, Afrikanska blommor. Kursledare var Mia Dehmer som även har hemsidan VickeVira. För ett par år sedan formligen exploderade intresset för virkade Afrikanska blommor och Mia var en av dem som var i centrum för hela fenomenet. Det var intressant att höra henne berätta om detta.

Början

Jag var beväpnad med penna och papper, virknål och garn fick vi låna av Mia. Jag tog som vanligt många anteckningar.

Första blomman nästan klar

Mia var väldigt duktig på att förklara och hade gott om tid att visa knep och tips som jag kan ha nytta av även i andra virksammanhang.

Två ihopvirkade, on-the-go

Till slut visade Mia hur två Afrikanska blommor kan virkas ihop på ett enkelt sätt med hennes egen anpassade variant av mönster. Det var väldigt fiffigt!


Mias läckra väska (bild från Mias webbshop)

Mia har bland annat hittat på mönster till en läcker väska med virkade Afrikanska blommor (jag har lånat bilden ovan från hennes shop). Kanske jag en dag virkar ihop en sådan?

Vackra mamma

Den allra största behållningen av dagen kanske ändå är att ha varit med mamma en hel förmiddag och gjort något roligt i vackert väder.

Nedräkning

Köksenheter i HK-salen

Om fem veckor blir jag klar med mina lärarstudier. I dag och i går har jag seminarier på universitetet, annars är jag på Ärentunaskolan i Storvreta och gör min slutpraktik. (Min handledare bloggar om mat på UNT: Malins matblogg). Under mina år inom lärarutbildningen har jag flera gånger reflekterat över hur det kan komma sig att jag för det mesta upplever seminarierna som rent ut sagt värdelösa. Medan jag satt och väntade på att gå in på mitt seminarium i dag möttes några studenter vid ett bord bredvid och pratade högt om sina erfarenheter.

Några studenter satt vid ett bord redan när jag kom, efter ett par minuter kom några andra gående och ropade "men sitter ni här!". De som redan satt vid bordet svarade att "ja, vårt seminarium var inställt, läraren var sjuk" varpå de som precis kommit ut från sitt seminarium svarar "det är ju så man vill ha det - ett inställt seminarium är ett bra seminarium".

Jag blev lite uppgiven när jag hörde det. Ett seminarium kan, om det utformas på ett konstruktivt sätt, vara oerhört givande för studenten. Tyvärr har jag varit på alltför många seminarium (och föreläsningar) som inte varit givande - där läraren på något sätt fått mig som student att känna mig mindre värd, dum och ointressant.

Det här är märkligt, särskilt inom lärarutbildningen. Jag föreställer mig att de som arbetar med denna utbildning är intresserade av frågor om lärande och kunskap, har nyfikenhet som drivkraft och ser till att hänga med i nya forskningsrön. Istället har jag snarare upplevt att alla teorier blir något för skolan att handskas med och att universitetsutbildningen inte behöver reflektera över sin egen verksamhet utefter samma frågeställningar.

Några exempel:
Snart är jag klar med min utbildning och jag kan redan nu se att det funnits flera brister i den, brister som gör att jag många gånger frågat mig "vad håller de på med egentligen?". T.ex. fick jag, och ett stort antal andra lärarstudenter, samla in material till forskare genom att göra olika observationer. Dessa observationer hade inte förankrats hos skolan där de gjordes och varken lärare eller elever som observerades tillfrågades om de ville medverka. För mig är detta mycket tveksamt, inte minst ur ett etiskt perspektiv.

En liten del av utbildningen avsätts till praktik, eller VFU (verksamhetsförlagd utbildning). Under denna tid får man under kvalificerad och erfaren handledning prova på att vara lärare och gradvis ta över mer och mer av planering och genomförande av undervisningen. Även om man inom lärarutbildningen har insikt om detta (vilket jag naturligtvis tror) så väljer man att studenten ska uföra en mängd uppgifter under sin VFU, t.ex. dokumentation och observation av olika saker. Dessa uppgifter kan i och för sig vara relevanta, men i sammanhanget gör de ofta att VFU-perioden splittras och kompliceras på ett helt onödigt sätt. Dessutom krockar ofta VFU-perioder med skolors lov vilket gör att vad som ser ut som en period på fem veckor i stället blir fyra veckor. Har man dessutom oturen att få en handledare som inte undervisar heltid blir tiden ännu mindre. För mig är det obegripligt varför utbildarna inom lärarutbildningen inte har modet att våga låta studenterna sjunka in i sin VFU på djupet utan lägger på dem en massa extrauppgifter som inte motiveras.

Mitt övervägande intryck av utbildningen är att ambitionen är satt alltför högt om jag ser till antalet saker som man vill behandla. Denna trängsel sker på bekostnad av kvalitet och gör att många saker sveps över alltför snabbt. På pappret kan det se ut som om jag under utbildningen har fått lära mig en hel massa saker, men jag skulle hellre haft färre och djupare kunskaper än många och grunda.

Jag låter väldigt negativ, men jag ångrar inte en sekund att jag valde lärarutbildningen. I klassrummet, i mötet med eleverna, upplever jag harmoni och meningsfullhet. I framtiden hoppas jag få många möjligheter till dessa möten. Men jag är övertygad om att utbildningen hade kunnat vara bättre och att det till stor del är min egen nyfikenhet och entusiasm som fört mig vidare, bortom sunkiga seminarer och meningslösa föreläsningar (även om det självklart har funnits undantag med helt fantastiska lärare som förmått motivera och förklara, men de är väldigt, väldigt få).

Pelargoner

För några år sedan var det otänkbart för mig att ha pelargoner, vare sig inomhus eller ute i trädgården. Jag tyckte att de luktade illa och att de inte var särskilt fina. De senaste åren har min åsikt svängt och jag har gått från att inte ha en enda till att ha flera stycken. Nu i sommar har vi haft ett flertal krukor i trädgården med pelargoner i olika nyanser. Men nu i slutet av september börjar de se för trista ut.

Hösttrista pelargoner

I en bok, "Trädgård i krukor", läste jag att man med fördel kan ta sticklingar av pelargoner på hösten istället för att ta in de stora otympliga krukorna. Det gjorde jag förra året och det var trångt med alla dessa inomhus.

Sticklingar

Jag klippte sticklingar av allihopa (det blev över 20 stycken) och la på en bricka. Inne i köket förberedde jag med krukor att plantera i, jord och sand och annat som kunde behövas.

Planteringsdags

En del fick plats en och en, en del som var lite mindre fick samsas i samma kruka.

Planteringshjälp

Som tur var kom Åsa och hjälpte mig att plantera. Vi tog hand om sticklingar av en Nerium på en gång och tog in en timjan som buskat till sig i en kruka.



Rengöring

Alla stora krukor fick sig en dusch, Åsa och min svägerska skrubbade så det stod härliga till. Maken och jag städade lite annat som behövdes i trädgården.

Sticklingar på rad

Nu är fönsterbrädorna i köket fulla med sticklingar.

Skolmat

Idag disputerar min doktorandkollega Christine med sin avhandling som handlar om den svenska skolmåltiden. Christine har fått uppmärksamhet för arbetet, t.ex. via Dietisternas Riksförbund, på Skolporten och vid Uppsala universitet. Jag har läst om avhandlingen i UNT och hört att lokalnyheterna på TV4 rapporterat om den. Grattis Christine till ditt fina arbete!

Idag ska det bli kul att gå och höra på disputationen och fira efteråt.

Lovis och Stina - gammal släkt

Som student och doktorand vid Uppsala universitet har jag förmånen att kunna använda Riksarkivets resurser hemifrån. Det här innebär att jag kan följa min släkt genom historien från soffan. Här ska jag skriva vad jag hittat om Lovis och Stina, min mormors farfars far och mor som levde på landsbygden söder om Enköping, inte så långt från Grönsöö slott.

Ett fantastiskt arkiv!

Min mormors farfars far hette Lovis och föddes 11 november 1793 i Hacksta socken i närheten av Enköping. I socknen bodde på den tiden omkring 400 personer. Lovis far var bonde i Unsta.

Lovis föds 1793

Min mormors farfars mor hette Stina Jansdotter och föddes 20 februari 1798 i Kungs-Husby socken, ungefär en mil bort från platsen där Lovis föddes. Hennes far, Jan, var bonde på Kungs-Husby Ladugård och bodde där med sin hustru Cajsa Ersdotter. I en husförhörsbok för 1806-1818 kan jag läsa att Stina blev "admitterad", alltså konfirmerad, 1812 och därmed fick tillåtelse att delta i nattvarden. Jag kan även läsa att hennes far, Jan Göransson, var kyrkvärd från 1802 när Stina var 4 år. Stina verkar ha varit deras enda barn. Från 1813 skriver man Christina istället för Stina.

Stina föds 1798

1818 blev Carl XIV kung av Sverige och Norge och det sägs att den stora kyrkklockan i Kungs-Husby kyrka rämnade när man ringde för den nya kungen i mars. Klockan gjöts om och jag tror att min anfader, Stinas fader, nämns i inskriptionen som kyrkvärd. Kyrkvärd var ett viktigt uppdrag under flera hundra år i Sveriges histora, fram till slutet av 1800-talet. Det handlade både om fövaltning (ekonomiskt) och ansvar för byggnader och inventarier. Den 30 december 1818, när Lovis är 25 och Stina 20 år gifter de sig i Kungs-Husby.

Lovis och Stina gifter sig 1818

Lovis och Stina bor på Ladugården i Kungs-Husby och bildar familj. När de varit gifta i fem år, 1823, slutar Stinas far Jan att vara kyrkvärd. 1828 avlider Jan av "ålderdomsbräcklighet" nästan 76 år gammal och hans änka, Cajsa, bor kvar med sin dotter och hennes familj.

I husförhörsboken för 1836-1841 hittar jag Lovis och Stina med deras två döttrar (Christina Lovisa 1821 och Mathilda Christina 1836) och två söner (Anders Wiktor 1827 och Johan Gustaf 1833). Det är Johan Gustaf, född i maj 1833 som är min anfader. I oktober 1840 avlider även Stinas mor, Cajsa, 59 år gammal av vattusot (hjärtsvikt).

Lovis och Stina med sin familj 1836-1841, Kungs-Husby Ladugård

I husförhörsboken för Kungs-Husby 1842-45 hittar jag inte Lovis och hans familj på Kungs-Husby Ladugård, istället står de i Skoberga rote - Staxhammar. Här kan jag läsa att äldsta dottern, Christina Lovisa, gifter sig och flyttar till Wallby 1843 när hon är 22 år gammal. Det verkar även som om Lovis brorson, Gustaf Viktor Brunnberg född 1834, bor på gården och att hemmanägaren August Sigfrid Brunnberg född 1838 flyttar in från Hacksta 1845. Lovis, f.d. nämndeman och kyrkvärd, flyttar med sin Stina tillbaka till Kungs Husby i slutet av 1844.

Lovis och Stina med sin familj 1842-1845, Staxhammar

Tre år senare, när Lovis är 54 år gammal dör han av gikt 1847 - min anfader Johan Gustaf är enbart 14 år gammal när han blir faderslös, Stina är 49 år gammal, Anders Wiktor 17 och Mathilda Christina 11 år.

Lovis avlider 1847

Stina och hennes familj  lever kvar på gården. I husförhörslängden för 1853-1860 läser jag att Lovis Brunnbergs änka läser väl och lite längre ner på sidan att hennes yngste son Johan Gustaf tar över gården tillsammans med sin hustru Christina Lovisa Olofsdotter (född 1834 i Wallby) och att deras första barn var sonen Gustaf Wictor född 1860. Det står även att de var sammanvigda den 12 november 1858 när de var 25 resp. 24 år gamla.

Lovis och Stinas äldsta son, Anders Wiktor, flyttade till Hacksta 1856 med sin hustru Edla Sofia Lindahl och dotter Edla Josefina.

Lovis och Stinas yngsta dotter Mathilda Christina (som i senare böcker heter Mathilda Johanna) gifter sig 1857 och flyttar till Mälby i Wallby socken.

Stina bor kvar som änka

Stina avlider 59 år gammal 1857 av kräfta i underlifvet. Kvar på gården bor min anfader Johan Gustaf.

Stina avlider 1857

Det är så enkelt att slå i arkiven med den här tjänsten - men jag upptäcker även hur mycket det är som inte berättas i husförhörsböcker och andra dokument. Varför bodde Lovis och Stina på Staxhammar några år på 1840-talet? Varför tog inte den äldsta sonen över Kungs-Husby Ladugård? Kanske hittar jag svaren en vacker dag.

Vad åt mina förfäder? I kokboken "Uppländsk undfägnad" (Liby & Nelander 2000) kan jag läsa (sidan 25):

Under 1800-talets andra hälft kunde huvudmålen på en bondgård i Hacksta socken bestå av följande:

 

I OTTAN

En sup och smörgås

 

FRUKOST

Bröd och smör, glödstekt strömming och kokt potatis, mjölkvälling eller uppstekt gröt sen kvällen innan och uppkokt mjölk. På vintern surpalt eller paltbröd med mjölksås, ibland uppstekta korngryn.

 

MIDDAG

Stekt eller spicken sill och kött eller fläsk, potatis, kålrötter eller ibland rotmos, stuvade morötter eller stuvade ärter. På sommaren också surmjölk.

 

AFTONVARD

Bröd, smör, ost och pannkaka.

 

KVÄLLSVARD

Rågmjölsgröt och mjölk.

Elm Cottage

Mitt lilla hus heter "Elm Cottage" och kom till Sverige i ett platt paket. Jag tror tanken var att man skulle bygga ett brittiskt hus med tegel och annat. Jag ville ha ett svenskt hus och valde att göra en sorts rappad gul fasad med vita och gröna detaljer.

Nybyggt och nymålat 2005 (med en liten Åsa)

Huset är i skala 1:12 och tar en faslig tid att inreda. Men det gör inget, tvärtom! Det står på en byrå och inbjuder till fantasi och lek.

Elm Cottage idag, familjen Dent har flyttat in

Som slutspurt på sommaren tog jag mig tid att få göra en massa grejer till huset - bland annat blev det byggt en del nya möbler, jag målade en tapet och la golv.

Syateljé

Det första rummet längst ner till vänster är syateljén. Det går i blått och har golv av kaffeskedar och filmjölksmålade väggar. Jag har bloggat om detta rum tidigare.

Kök

I köket är golvet nylackat. Kaklet har jag gjort av lufttorkande lera och målat i olika färger. Jag limmade det på pappersark först och satte sedan upp de färdiga pappersarken på väggarna i huset. Bord och stolar kom som byggsats från Kotte toys. Kylskåpet är av plåt och har precis fått ett lager ny sprejfärg eftersom den vita började flagna. Spis, diskbänk, vägghylla, fläkt och det vita skåpet har jag byggt av ostlådor, kaffeskedar, träpärlor, spaghetti och annat smått och gott. Det mesta porslinet är fyndat på loppis, en del har jag haft sen jag var liten. Korgarna, som jag målat i olika färger, är gjorda av broderilinne som jag blött upp och spänt över olika saker, t.ex. en matoljeflaska, och fäst med gummisnoddar. När de torkar håller de den nya formen, kan dekoreras med t.ex. kantband och färg. Kastrullerna är delar av medicinförpackningar som jag limmat fast handtag av vinflaskebly på. När det torkat har jag målat dem med hobbbyfärger vi använt vid modellbyggen. Den mesta av min inspiration kommer från Eva Malmstens fantastiska böcker.

Arbetsrum

Går man en trappa upp kommer man in i arbetsrummet som har tapetserats med en soligt gul hemgjord tapet. Jag målade två stora ark med tapet som jag sedan satte upp med tapetklister. Halva golvet är lagt med kaffeskedar, den andra med bitar från ett tallriksunderlägg. Från början hade jag skjutit in en väggdel mitt i rummet för att göra ett smalt badrum längs ytterväggen. Men nu har badrummet fått flytta upp på vinden och det var för svårt att ta bort det kaffeskedsgolv som jag redan lagt i halva rummet. Stolarna och slagbordet kommer från Kotte Toys. Trappspaljén gjorde jag av små grillpinnar. På bordet står lite olika knappar som ser ut som skålar. Bokhyllan är del av en byggsats som en bekant fyndade på loppis. Några av böckerna kan man bläddra i, men sidorna är tomma. De andra är bilder jag skrivit ut från nätet och limmat ihop till lådor.

Golvläggning pågår

På en loppis hittade jag några stycken tallriksunderlägg (som jag tror är av bambu). Äntligen! Ett golvmaterial! Jag gjorde ett pappersark lika stort som golvet i vardagsrummet och limmade fast bitar av underlägget i olika längder. När allt fastnat målade jag en del med kaffe (jag provade med te och karamellfärg också på en skräpbit, men kaffe fungerade bäst). En del av bitarna hamnade lite för långt isär, men efter ett tips petade jag i trådbitar i springorna så att de blev mjukare.

Vardagsrum

Golvarket limmade jag fast i vardagsrummet och sedan lackade jag det på plats. Även väggarna fick lite färg. Soffan, stolarna, gungstolen och bordet kommer från Kotte Toys. Glasskåpet i vänstra hörnet köpte jag på Indiska någon gång (och egentligen tycker jag inte att det passar in, men det får bli en senare fråga). Mattan vet jag inte var den kommer ifrån. I gungstolen ligger en liten kudde som jag broderat. På en stol ligger en ministickning som jag gjorde av tunn tråd. Längs en vägg står ett lång skåp som jag byggt och målat på. Jag funderar på att bygga en öppen spis i vardagsrummet, men kan inte bestämma mig för om den ska vara i hörnet eller mitt på någon vägg.